När jag säger att jag kommer från Sweden är det vanligare att de tror att jag kommer från Schweiz än från Sverige och det blir många frågor om choklad och alperna. Föra veckan tillbringade jag istället i Afrikas Schweiz: Swaziland.
 
Det lilla kungariket omringat av Sydafrika och med en kort gräns mot Mocambique ser väldigt litet ut på kartan, men när jag genom en rundresa på fem dagar sakteligen vecklar ut den så upptäcker jag ett bra mycket större land. Landet består av berg, böljande gräsklädda kullar och frodiga dalar och kallas därför ofta just för Afrikas Schweiz.
​
Att åka en centimeter på kartan tar i alla fall en timme, men att åka till andra sidan landet tar aldrig mer än tre, så även om landet kanske är större så är det samtidigt behändigt litet.
 
Många passerar Swaziland på sin väg mellan Krugerparken och Sydafrikas stränder och stannar bara över natten för att sedan åka vidare. Tänk så snopet att gå miste om ett helt land på det viset och ett land fyllt av så mycket dessutom!  De få som tar sig tid att stanna två nätter istället för en gör helt rätt, men även tre eller till och med fyra nätter är lätta att fylla med upplevelser och en paus från att köra långa sträckor. 


I Swaziland finns flertalet nationalparker, en favorit är Mhkaya Game Park med boende i rustika stugor med cirka en meter höga väggar som ger en känsla av att vara mitt i parken och lockar till sig en och annan nyfiken antilop. Under för- och eftermiddagens safaritur såg jag fler noshörningar än jag någonsin sett förut, både vita och den mer sällsynta och utrotningshotade svarta noshörningen. Under vår vandringssafari förstärktes upplevelsen ytterligare, att kliva ur bilden för att gå en försiktig promenad var en kittlande upplevelse där vi såg giraffer på nära håll och en  noshörningsmamma ta med sig sina veckogamla unge till vattenhålet.
​
​
En väsentlig skillnad mellan Schweiz och Swaziland är dock befolkningens välstånd. Den största delen av landets befolkning lever på småskaligt jordbruk och fattigdomen är utbredd. Med cirka en fjärdedel av befolkning som lever med HIV är de dessutom bland de hårdast drabbade i världen och många barn har övergivits. Turismen i landet är ännu en marginell inkomstkälla men som på så många håll i världen bidrar den till många jobb, till exempel genom försäljning av hantverk. Själv jag har redan köpt både födelsedagspresenter, bra-att-ha-gåvor och julklappar! I närheten av huvudstaden finns ett mycket trevligt kluster av små butiker, en som säljer handstöpta ljus, en som säljer vacker batik och så vidare.  Vid landsgränskontrollen som vetter mot Johannesburg finns ett glasbruk, som med hjälp från Sverige byggts upp och där allt hantverk gjorts av återvunnet glas. På så sätt får de som samlar ihop glaset från marken en inkomst, det blir mindre skräp i naturen, arbetstillfällen i bruket skapas och jag som turist får en vacker glaselefant med mig hem.
 
Inte långt ifrån ligger Matenga Cultural Village, ett levande museum som på ett mycket bra sätt beskriver hur livet i Swaziland traditionellt levts och dess spår idag, och bjuder på en välinövad traditionell dansuppvisning. Här ser vi en samling så kallade bikupor, det var så en familjs hus var uppbyggda. Bikuporna är alltså hus av vass och varje familj hade en för flickor, en för ogifta män, en för mormor, en för att laga mat och så vidare. Runt om i landet finns dessa bikupor inredda med riktiga sängar och badrum och som turist kan man bo över.
 
Att resa till Krugerparken och sedan längs Sydafrikas kust till Durban är kanon, men glöm inte att stanna till ordentligt i Swaziland!

/Malin

Etiopierna är enormt vänliga och tryggheten känns total. Redan första dagen funderar jag på om det är den starka kristna tron hos majoriteten av befolkningen som bidrar till detta.  Ca hälften av befolkningen tillhör den etiopiskorto-doxa kyrkan och landet var bland de första att anta kristendomen som stadsreligion, ca 300 år efter Kristi födelse. Utanför Europa är landet unikt i att inte blivit kristet genom tvång. Det är söndag när jag landar och överallt går folk klädda i vita sjalar sakta runt i den annars smått hektiskt trafikerade staden. I kyrkorna har det varit mässa sedan gryningen och när jag ser den stora Trinity Church där Haile Selassie ligger begravd är här fortfarande mycket folk och en av ca 25 präster som arbetar med att välsigna besökarna inkluderar mig i detta.

Just denna uråldriga kristna tradition var vad som lockade mig mest med landet, här finns kyrkor från 600-talet, 1200-talet, 1600-talet, 60-talet och så vidare och alla är fortfarande i allra högsta grav levande. Resans höjdpunkt är de stora klippkyrkorna i Lalibela som är uthuggna direkt ur bergen. När jag ska ta mig till kyrkan Asheton Maryam som ligger en bit längre bort från de andra och jag får hjälp upp på min åsna som ska ta mig dit känns det olikt någonting jag någonsin varit med om. I regionen Tigrai finns det lika mycket åsnor som bilar på vägarna och här besöker jag några riktigt undangömda skatter. Den mjuka sandstenen har gjort det naturligt att gräva ut kyrkor från berget istället för att bygga från marken. Här vandrar vi en timme i ett vackert jordbrukslandskap fullt av små byar, kor, barn, fågelliv och annat som gör vandringen lustfylld. Sedan öppnar sig en liten oas av palmer och under en klippa finns en mycket liten kyrka. Efter att ha hämtat prästen får jag en helt privat rundvisning av gamla testamentets alla historier, uppmålade för flera hundra år sedan på getskinn som pryder kyrkans väggar, materialet har gjort att kvaliteten fortfarande är mycket bra. Det är magiskt och stå där i skenet av stearinljus!

Maten jag bjuds på är hälften av gångerna europeisk och hälften av gångerna etiopisk, men det är de etiopiska smakerna som stannar kvar på tungan efter att jag kommit hem. Basen är en osötad pannkaka gjord på sädesslaget teff och på denna läggs olika röror av såväl kött som linser och andra grönsaker. Jag försöker urskilja kryddorna och bland den milda chilin känner jag också kardemumma, kryddnejlika och andra söta smaker. Att äta med händerna med personer jag nyss träffat för första gången känns genast naturligt, även om det förstås inte är något måste. Kaffesorten Arabica kommer ursprungligen från Etiopien och dricks till varje måltid tillsammans med ett par popcorn.

I Etiopien är det som att tiden har stått stilla sedan den dag kung Salomons son Menelik 1 sägs ha kommit till Axum från Israel tillsammans med förbundsarken och 20 000 israeliter. Överallt fascineras jag över hur åkrarna plöjs med dragoxe, när jag tar fram min ficklampa har någon annan redan tänt eld på spetsen av en pinne istället, genom fönstret ser jag parkeringsplatser för åsnor och när jag vill betala för min mango så görs det självklart genom att väga den på en gammeldags våg. Att jag bara åkt 7 år tillbaka i tiden tror jag inte räcker, kanske var det 700? Staden Axum är ett självklart stop på en resa till Etiopien, det var den första huvudstaden och var under många århundraden centrum för ett enormt imperium som sträckte sig till tvärs över Röda Havet. Det är i Axum jag besöker kyrkan där förbundsarken, enligt etiopiskortodoxa kyrkan, finns gömd.

Jag rör mig hela tiden i de mer historiskt intressanta norra delarna av landet och landskapet här domineras av bergiga landskap och karga jordbruk, ofta på terrasser för att kunna producera lite till. Det etiopiska höglandet är på många håll mycket grönskande och på vår resa besöker vi landets största sjö, Lake Tana, som är Blå Nilens källa och gör stora delar av landet frodigt. Vi gör även utflykt till de höga bergen strax norr ut, världsarvslistade Simien Nationalpark, för att spana efter de endemiska och oerhört söta och Gelada-babianerna.

Trots att mitt flyg går på kvällen och är framme lagom till frukost dagen där på känner jag mig något matt av intryck, att åka till min stuga på landet och smälta allt och skriva denna reseberättelse var ett perfekt sätt att förstå allt jag varit med om de senaste dagarna. Vilken resa, när jag landar har jag absolut fått så mycket ny kunskap att jag är minst 7 år äldre igen! För den som vill åka med på vår gruppresa finns istället chans att få denna tid till avslappning och reflektion på paradisön Seychellerna.

Varma hälsningar,
Malin Arnesson, reseproducent

Vill du också resa i Etiopien? Läs mer och boka din resa här