​Rundresa i Afrikas minsta land: kungadömet Swaziland!

"att gå en försiktig promenad där vi såg giraffer på nära håll och en  noshörningsmamma ta med sig sina veckogamla unge till vattenhålet var en kittlande upplevelse."

När jag säger att jag kommer från Sweden är det vanligare att de tror att jag kommer från Schweiz än från Sverige och det blir många frågor om choklad och alperna. Föra veckan tillbringade jag istället i Afrikas Schweiz: Swaziland.
 
Det lilla kungariket omringat av Sydafrika och med en kort gräns mot Mocambique ser väldigt litet ut på kartan, men när jag genom en rundresa på fem dagar sakteligen vecklar ut den så upptäcker jag ett bra mycket större land. Landet består av berg, böljande gräsklädda kullar och frodiga dalar och kallas därför ofta just för Afrikas Schweiz.
​
Att åka en centimeter på kartan tar i alla fall en timme, men att åka till andra sidan landet tar aldrig mer än tre, så även om landet kanske är större så är det samtidigt behändigt litet.
 
Många passerar Swaziland på sin väg mellan Krugerparken och Sydafrikas stränder och stannar bara över natten för att sedan åka vidare. Tänk så snopet att gå miste om ett helt land på det viset och ett land fyllt av så mycket dessutom!  De få som tar sig tid att stanna två nätter istället för en gör helt rätt, men även tre eller till och med fyra nätter är lätta att fylla med upplevelser och en paus från att köra långa sträckor. 


I Swaziland finns flertalet nationalparker, en favorit är Mhkaya Game Park med boende i rustika stugor med cirka en meter höga väggar som ger en känsla av att vara mitt i parken och lockar till sig en och annan nyfiken antilop. Under för- och eftermiddagens safaritur såg jag fler noshörningar än jag någonsin sett förut, både vita och den mer sällsynta och utrotningshotade svarta noshörningen. Under vår vandringssafari förstärktes upplevelsen ytterligare, att kliva ur bilden för att gå en försiktig promenad var en kittlande upplevelse där vi såg giraffer på nära håll och en  noshörningsmamma ta med sig sina veckogamla unge till vattenhålet.
​
​
En väsentlig skillnad mellan Schweiz och Swaziland är dock befolkningens välstånd. Den största delen av landets befolkning lever på småskaligt jordbruk och fattigdomen är utbredd. Med cirka en fjärdedel av befolkning som lever med HIV är de dessutom bland de hårdast drabbade i världen och många barn har övergivits. Turismen i landet är ännu en marginell inkomstkälla men som på så många håll i världen bidrar den till många jobb, till exempel genom försäljning av hantverk. Själv jag har redan köpt både födelsedagspresenter, bra-att-ha-gåvor och julklappar! I närheten av huvudstaden finns ett mycket trevligt kluster av små butiker, en som säljer handstöpta ljus, en som säljer vacker batik och så vidare.  Vid landsgränskontrollen som vetter mot Johannesburg finns ett glasbruk, som med hjälp från Sverige byggts upp och där allt hantverk gjorts av återvunnet glas. På så sätt får de som samlar ihop glaset från marken en inkomst, det blir mindre skräp i naturen, arbetstillfällen i bruket skapas och jag som turist får en vacker glaselefant med mig hem.
 
Inte långt ifrån ligger Matenga Cultural Village, ett levande museum som på ett mycket bra sätt beskriver hur livet i Swaziland traditionellt levts och dess spår idag, och bjuder på en välinövad traditionell dansuppvisning. Här ser vi en samling så kallade bikupor, det var så en familjs hus var uppbyggda. Bikuporna är alltså hus av vass och varje familj hade en för flickor, en för ogifta män, en för mormor, en för att laga mat och så vidare. Runt om i landet finns dessa bikupor inredda med riktiga sängar och badrum och som turist kan man bo över.
 
Att resa till Krugerparken och sedan längs Sydafrikas kust till Durban är kanon, men glöm inte att stanna till ordentligt i Swaziland!

/Malin

---